Diandra Forrest var nio år när hon insåg att hon var annorlunda.
Hon växte upp i en familj med fem syskon, och bara hon och hennes yngre bror hade albinism. Vänner i grannskapet brukade fråga hennes storebror om hon var adopterad. I skolan, och till och med på tåget med sin mamma, stirrade vuxna på dem och skrattade. Hon förstod inte varför.
Åren gav henne självförtroende. I dag är hon modell och skådespelare, den första med albinism som fått kontrakt med en stor agentur, och hon har gått på internationella catwalks. Trots det säger hon att människor som hon ses som varelser från en annan planet, och att det inte borde bli någon freakshow av det.
Det hon helst av allt vill är något annat: att skapa ett program där barn med albinism får en storebror eller storasyster och hjälpa deras föräldrar att förstå hur tillståndet påverkar barnen. Som barn, säger hon, hade hon gärna velat ha någon äldre som liknade henne i närheten, så att hon kunde se hur hon själv kanske skulle bli när hon växte upp.
