Chimamanda Ngozi Adichie, den nigerianska romanförfattaren bakom Americanah, bad inte om ursäkt, vilket bara eldade på debatten ytterligare.
Allt började i en intervju med Channel 4 News, som publicerades den 10 mars 2017. När hon talade om feminism antydde hon att transkvinnors erfarenheter inte är desamma som erfarenheterna hos kvinnor som fötts som kvinnor. Kritiken kom nästan omedelbart på Twitter. Hon publicerade ett förtydligande på Facebook utan att be om ursäkt och bekräftade sin ståndpunkt på nytt några dagar senare. ”Självklart är de kvinnor, men när man talar om feminism och kön är det viktigt att se skillnaderna i erfarenheter”, sa hon. ”Jag bad inte om ursäkt eftersom jag inte anser att jag har något att be om ursäkt för.”
För vissa innebär nyansering inte uteslutning, och språket kan inte bli en skyttegrav. För andra väger orden tungt, och en debatt om vem som är kvinna sårar dem som redan möter avvisande. Adichie talade till och med om en ”språklig ortodoxi” på den amerikanska vänsterkanten.
Är det ett uttryck för ärlighet att nyansera en åsikt, eller stänger det dörren för andra identiteter?